Bekämpa demoner med Kenneth Hagin

Kenneth Hagin

Jag fick en oväntad födelsedagspresent av en kollega, ett exemplar av Kenneth Hagins "Bible Answers to Man's Question on DEMONS - Volume 4 of the Satan, Demons, and Demon Possession Series." Författarens namn kändes bekant, så jag kollade upp det och insåg att mina minnen av Livets Ord har börjat blekna, för annars hade jag nog omedelbart blivit eld och lågor när jag såg boken. Hagin var nämligen grundaren av Word of Faith-rörelsen som Livets Ord bygger på, och även en del andra personer som varit på besök i Uppsala, däribland Lester Sumrall, passerar revy i boken. De som minns kontroverserna runt denna församling på slutet av 80-talet och början av 90-talet torde ha noterat att de mer extrema inslagen ofta var från USA, och efter att ha läst igenom detta häfte (28 sidor) förstår jag bättre vad intrycken beror på.

Lester Sumrall

Boken är underhållande nästan direkt. Efter att ha beskrivit varför ingen riktig kristen kan vara besatt av en demon, men däremot antastad (vilket ofta verkar vara lika obehagligt), beskriver Hagin utifrån sin egen erfarenhet att demonerna luktar. En del stinker dessutom:

"I'll tell you the truth - some of these spirits smell. The homosexual spirits smell the worst. I've walked into a room and have known there was somebody there with a homosexual spirit; and I have known who it was in."

Även om en hel del rättfärdigas med bibelcitat blir det dock snabbt tydligt att Hagin baserar nästan alla sina idéer på erfarenheter och hörsägen. En del förklaras inte alls, bl.a att en person bara kan vara besatt av en demon åt gången, så jag kan ändå tänka mig att andra fundamentalister skulle vara oense med författaren om en hel del.

En grupp Hagin knappast är ense med är mormonerna, och han förklarar att de ägs av Satan. Den sistnämnde har "rätt" att antasta eller rent av besätta människor som ger sig in på hans områden, så man kan bedöma en kyrkas renhet utifrån hur mycket spökerier som tilldrar sig på en viss plats. I en ren kristen kyrka händer inget sådant, och för att bevisa sin tes berättar Hagin om ett besök han och familjen gjorde på templet i Salt Lake City. Det hade kunnat sluta illa. Hagins son Ken får ett anfall och faller ihop på marken, men efter ett rättrådigt ingripande i Jesu namn blir han bra igen. Vi får då reda på att mormonkyrkan formligen kokar av onda religiösa andar, vilka t.om är värre än demoner som försöker få folk att begå äktenskapsbrott.

Efter denna lysande seger blir det glädje och gamman:

"We drove down the highway rejoicing over our victory."

Demon?

Sedan beskrivs den huvudsakliga strategin för att göra sig av med demoner. Det är relativt enkelt. Man måste ge dem order i Jesu namn, vad det än må vara, och inte vara rädd. Mer behövs inte. För att beskriva hur detta går till ges ett exempel där Hagin är på besök i en oinspirerad församling. Pastorer känner inte för att predika, och anledningen är förstås given. Författaren behöver inte mer än gå upp i predikstolen för att få en vision av den babianliknande demon som håller församlingen i schack, och han börjar befalla den att ge sig av. Flera gånger gör han misstaget att glömma säga "in the name of Jesus" efteråt, och demonen sitter kvar på platsen. Men när han insett hur viktigt det är ger han demonen order på order (i Jesu namn) tills den till slut springer ut från kyrkogården, tar sig vidare ned för gatan och till slut slinker in på en nattklubb.

Jag trodde att nattklubben skulle bli än mer av ett syndens näste än tidigare nu när man hade övernaturlig draghjälp, men istället brann den ned dagen efteråt. Outgrundliga äro även demonernas vägar.

Vissa inslag i boken känns något mer, ska vi säga, lömska. Mot slutet av boken berättas det om hur människor som har god kontakt med den Helige Ande kan se vad som håller på att drabba människor. I ett sammanhang predikar Hagin i en kyrka, och en ofrälst man kritiserar honom. Hagin ser för sin inre blick hur mannen faller ihop och dör, och detta sker bara några dagar efteråt. Även om det kanske inte är vad han försöker säga är det svårt att undgå uppfattningen att han lätt skulle kunna använda sådana här förtäckta hot mot motståndare, och en del av kritiken som riktades mot Livets Ord gick också ut på detta.

Sammanfattningsvis måste jag säga att jag nog underskattat demonbekämpning som litteraturform. Visserligen kommer "Bible Answers..." inte upp i samma höjder som Rebecca Browns "He Came To Set The Captives Free", men jag fick definitivt utbyte av att läsa den. Ett underlag av två böcker är kanske aningen glest men än så länge har jag inte läst en bok om demoner som varit tråkig. Så om du har lite tid över, slå dig ned på ett kafé med Hagins eller Rebeccas böcker och lär dig mer om demonernas spännande värld!