David Jacobs och hotet utifrån

Jag tycker uppriktigt synd om David Jacobs. Människor med ovanliga trossatser skadar normalt andra mer än sig själva, speciellt om de har karismatiska drag, men i Jacobs fall torde det framförallt vara han själv som lider. Han är nämligen övertygad om att jorden snart står inför ett utomjordiskt maktövertagande som kommer att leda till att stora delar av mänskligheten troligen utrotas och resten förslavas i ett hierarkiskt och bokstavligen omänskligt samhälle. Allt detta går att läsa i boken “The Threat: Revealing the Secret Alien Agenda” (1998), den tredje boken från hans penna och den som går längst i att formulera en teori för ett utomjordiskt samhälle och dess sociala strukturer.

Jacobs var till yrket historiker vid Temple University innan han nyligen gick i pension, och tycks ha skött sitt yrke utan vidare kontroverser trots de minst sagt fantastiska påståenden han gör i sina böcker. Under flera decennier har han hypnotiserat människor med minnen av att ha blivit kidnappade av utomjordiska varelser (de nu klassiska figurerna med stora svarta ögon och överdimensionerade huvuden) och till skillnad från många andra i genren är han säker på att de har ett ondskefullt syfte, eller åtminstone ett som inte är till gagn för mänskligheten. Han har dragit sina slutsatser genom att pussla ihop diverse vittnesmål.

Vad utomjordingarna håller på med, enligt Jacobs, är att långsamt och metodiskt föda upp en grupp hybrider, kombinationer av människor och utomjordingar som har de starka dragen hos båda - människornas känslor och utomjordingarnas telepati. När hybriderna blivit tillräckligt många kommer de att infiltrera samhället och sätta igång “vändpunkten” (the turning), en process där utomjordingarna kommer ut ur skuggorna och tar över jorden. Vad som exakt kommer att ske är oklart, men år 1998 menade Jacobs att tidpunkten för detta gruvliga öde var allt mellan 5 år och 3 generationer. Det har nu gått 17 år sedan förutsägelsen gjordes.

Vad som fascinerar mig med Jacobs teorier är att de kan användas för att förklara i stort sett alla märkliga, till synes ockulta fenomen. Astralprojektion är enligt Jacobs helt enkelt ett bortförande av utomjordingar som felaktigt tolkas som att man är utanför kroppen. Spöken är feltolkningar av utomjordingar. Poltergeistfenomen, ljus och andra märkligheter är alla uttryckt för utomjordisk teknologi. Och vad UFO:n är är förstås ingen överraskning i Jacobs värld.

Vidare har han byggt en mycket sammanhängande beskrivning av den utomjordiska världen, nästan i stil med en s.k. conworld, dvs en fantasivärld skapad av entusiaster med egna språk, kulturer etc. Jacobs beskrivning av hur en telepatisk värld skulle kunna fungera är faktiskt intressant i sig själv. Hans tes är att varelser med telepatisk förmåga skulle sakna individualitet. De skulle komma att skapa en form av gruppmedvetande där enskilda individer i princip skulle sakna större värde. Det är möjligt att jag inte känner SF-genren väl nog, men det känns som att få författare har gått så långt som Jacobs i sina spekulationer.

Jag funderar ibland på hur det är att vara Jacobs. I princip måste hans liv vara fyllt av paranoia. Kan han verkligen slappna av eller ta en öl i lugn och ro om han vet att nästa dag, eller rent av natten, kan vara den period när vändpunkten inträffar? Han har vid ett tillfälle sagt att tanken på att hans barn inte kommer att kunna förverkliga sina drömmar plågar honom. Det är onekligen förståeligt med de trossatserna.

Jacobs tycks inte ha reviderat sina teorier efter alla dessa år. Han fortsätter oförtröttligt att skriva om den mörka framtiden som väntar oss. Den senaste utgivna boken kom ut i år och heter “Walking Among Us - The Alien Plan to Control Humanity”.

Gustav Kasselstrand lagar mat

DN hade nyligen en artikel där man berättade om huvudpersonerna inom f.d SDU och den politiska bakgrund de representerar. För att vara en artikel i mainstream-media var den förvånansvärt innehållsrik och faktaspäckad, med bl.a en ganska matig genomgång av identitärernas möte i Stockholm tidigare i år samt beskrivningar av vad Gustav Kasselstrand och William Hahne anser om SD-ledningen som så snöpligt uteslöt dem. Det mesta har vi hört tidigare, men att Kasselstrand och Hahne tillhör den "sofistikerade" nationalistiska högern var nyheter för mig. Låt oss titta lite närmare på just detta.

Medan Kasselstrand fortfarande var påtänkt för en post i SD:s ledarskap släppte han en video där han lagar italiensk mat och diskuterar sin politiska karriär. Videon finns fortfarande kvar på YouTube men är nu bara tillgänglig för personer som godkänts, vilket vi får anta är personer med samma ideologiska hemvist som Kasselstrand. Videon som sådan består av att Kasselstrand och en Malte Holm (som jag knappt kan hitta någon information om alls) först går till Saluhallen på Östermalm för att handla. Här påstår Kasselstrand att Sverige är unikt på flera sätt, bl.a ska det finnas svamparter som bara finns i landet. Mina kunskaper i mykologi är breda nog för att få mig att ifrågasätta påståendet. Svampfaunan över hela norra halvklotet är tämligen uniform och exempelvis kantareller, som väl är vad svenskar gillar bäst, lagas på diverse andra platser. Bl.a skulle någon med matlagningskunskaper i den kinesiska provinsen Yunnan som gavs en påse kantareller glatt skiva dem och fräsa upp dem i olja med lite vitlök och peppar. Men låt oss återgå till ämnet.

Resten av videon är också säregen, bl.a är det lite lustigt när Gustav och Malte står och luktar på vin tillsammans, och precis innan maten ska serveras får man känslan att det är ett ungt par som ska äta middag med levande ljus. För att undvika det något förnärmande i detta ringer påpassligt några gäster på dörren (som aldrig syns i bild) och det hela får ett gott slut.

En del av reportaget handlar också om den identitära rörelsen och dess möte år 2015. För en mer noggrann genomgång av detta kan jag rekommendera det här inlägget. Där nämns att Kasselstrand kan ha deltagit men DN:s utsända verkar inte ha sett ett spår av honom, annars skulle troligen reportaget dragit större växlar på det hela. Frågan här är om Jomshof et al delvis kan ha drivit uteslutningsärendena för att se till att det inte blev någon identitär infiltration av SD. Det lär vi nog inte få veta inom överskådlig tid eftersom den högsta ledningen är tämligen hemlighetsfull och utåt sett bara beskriver det hela som ett sätt att få bort rasister inom partiet.

Vad sanningen än är i frågan så är det dock tämligen välkänt att även SDU:s ideologiska positionering runt valet gjorde sitt till för att reta upp SD-ledningen. Bl.a släppte man videon nedan, som har ett övertydligt nationalistiskt budskap på flera språk:

Produktionen är OK och de svenska brytningarna må inte vara så uppseendeväckande men jag undrar ändå hur en tysk skulle reagera på det hela. Mannen som pratar på detta språk verkar nämligen göra allt för att låta som om han var med i "Undergången" när han rasar mot "bürokraten in Brüssel". Vidare är det intressant att man talar om att "framtiden tillhör oss"; mer om det nedan.

Efter uteslutningen skrev Kasselstrand just följande på Twitter:

Han gillar slagordet, eftersom han för bara 11 timmar sedan (i skrivande stund) skrev samma sak. Om referensen är medveten eller inte vet jag inte, men ingen som känner till "Tomorrow belongs to me" kan låta bli att se likheterna:

Hursomhelst, konflikten ledde ju som vi alla vet att de mer slipade machiavellianerna inom SD-ledningen kastade ut hela SDU och sedan skapade en ny organisation med en handplockad ledning. Hur sofistikerade de i sin tur är vet jag inte, men det är inget fel på imagen (säga vad man vill, men killen längst till höger i bild är helt lysande):

Speciellt intressant finner jag de blåa kavajerna och bristen på slips hos tre av herrarna. Den nya organisationen kallas "Ungsvenskarna" och har Engelbrekt-bågen som symbol, något som är närmast en exakt kopia av den ungdomsförening som dåvarande Högerpartiet lät skapa efter att deras ursprungliga hade antagit en nazistisk ideologi. Tankarna ska dras åt rätt håll.

När dammet slutligen lagt sig får man väl säga att vi nu har två former av nationalism i Sverige:

* Den sverigedemokratiska, som frammanar en bild av vältaliga byråkrater i kostym med en tämligen icke-transparent organisation, och
* Den mer hårdföra grenen, som har en öppnare stil men mer extrema åsikter.

Känslan jag fick när jag gjorde research inför detta inlägg var lite som att titta på de svenska kommunisterna på 70-talet. Det fanns ett mer salongsfähigt parti, VPK, och en disparat grupp av rörelser i ökande grad av extremism och galenskap. "Till vänster om oss är avgrunden" sade CH Hermansson och kanske Jimmie Åkesson kommer att säga något liknande framöver.

Huruvida DN-artikeln är alarmistisk eller inte tar jag inte ställning till på denna blogg, det får var och en avgöra själv, men tonen i inlägget torde avslöja var jag står personligen.

Ja eller nej till Pinochet

År 1989 hölls en ganska säregen folkomröstning i Chile vilken gick ut på huruvida Pinochet skulle få nytt mandat i 8 år eller landet delvis skulle demokratiseras (jag säger delvis eftersom Pinochet och generalerna vid hans sida fick långtgående befogenheter även efter demokratiseringen, även om dessa sedermera urholkades och Pinochet själv dog i husarrest). Både ja- och nej-sidan tilläts göra reklam 15 minuter per dag. Nedan följer en video var från de olika sidorna, vilka båda är intressanta tidsdokument.

Ja-sidan inledde med en hyllningssång till Pinochet:

Nej-sidan valde en annan, som det snart skulle visa sig, mer vinnande stil:

När jag mötte Westboro Baptist Church

En av de mer udda inslagen i den amerikanska religiösa världen är Westboro Baptist Church,  en kyrka med en mycket hårdför kalvinistisk filosofi som i mainstream-sammanhang mest är känd för sitt böghat. Detta tar sig uttryck i att alla som inte fördömer homosexualitet och förespråkar dödsstraff för det kommer att hamna i helvetet, och kyrkan anser sig ha ett gudomligt uppdrag att predika detta med hjälp av demonstrationer, ofta utanför begravningar av olika slag. Förra året hade de bestämt sig för en "Silicon Valley tour" och eftersom jag var i närheten kunde jag förstås inte missa tillfället att se dem på riktigt.

Först var tanken att jag skulle gå fram och skaka hand med någon av dem och prata lite. Trots det extrema budskapet verkar de vara ganska lättillgängliga, men när vi fick syn på dem stod de och väntade på grönt ljus vid ett övergångsställe, och ledaren Steve Drain verkade vara en ganska trumpen typ så det fick vara. Men jag tog den här bilden och noterade några detaljer:

Den amerikanska flaggan som ligger på marken till höger i bild var skrynklig och ganska illa tilltufsad. Skälet till det är att de har flaggan att trampa på vid sina demonstrationer, något som förstås väcker mycket ilska bland mer patriotiska amerikaner och t.om ledde till att Shirley Phelps-Roper, kvinnan till höger, en gång blev arresterad.

Plakatet "Robin in hell" var också ganska uppseendeväckande eftersom nyheten om Robin Williams död hade offentliggjorts bara dagen innan. Att göra ett färgplakat med foto av detta slag kan ju inte vara alldeles icke-trivialt så resurserna verkar det inte vara något fel på.

I övrigt var nog inte just denna del av deras resa särskilt lyckad. De stod i ett hörn med ganska lite folk och hade jag inte vetat om att de hade varit på väg hade jag nog inte ens träffat på dem. Senare på dagen kollade jag upp ett av deras Twitter-konton och där verkade de vara rätt nöjda, med flera bilder med leende WBC-medlemmar. Det är klart, även plakatbärare blir väl trötta och sammanfattar den dagliga gärningen innan de går och lägger sig.

Många tror att WBC helt enkelt är galna eller dumma i huvudet, men så enkelt är det inte. Snarare skulle jag säga att de är något i stil med IS, dvs personer som tar sin religion på väldigt stort allvar och helt enkelt har extrema trossatser. Deras hemsida innehåller långa teologiska essäer och t.om utläggningar på över 40 sidor om varför Gud hatar i stort sett allt och alla, byggt på bibelcitat. Eller för att uttrycka det så här - de är människor med en skruvad teologi som på det personliga planet egentligen är helt normala, eller så normal som man kan vara om man tror att Gud hatar nästan alla människor.

Den här demonstrationen kom som en extra krydda bara några månader efter att församlingens skapare, Fred Phelps, hade avlidit. Phelps hade hittat på hela plakatgrejen på 90-talet men ska ha uteslutits bara några månader innan sitt frånfälle. I hans ställe kom istället Steve Drain som hade etablerat sig som den nya ledaren. Några veckor efter Phelps död drog så Drain förstås den korrekta teologiska slutsatsen av det hela: Tack gode gud för Fred Phelps död! Och sedan gick livet vidare, även för WBC.

Är Göran Greider et al mainstream?

I planeringsarbetet innan lanseringen av bloggen stötte jag flera gånger på exempel med personer vars åsikter inte så att säga hör hemma i mitten av Sveriges mainstream (eller åsiktskorridoren som en del kallar det), samtidigt som de på något sätt ändå anses etablerade och har plattformar för sina åsikter. Till dem kan man bl.a räkna Jan Myrdal, Göran Greider, Per Ahlmark, Ulf Nilson och kanske Per Gudmundson.

Min nuvarande policy är att inte skriva så mycket om dem. De har (eller har haft) offentliga plattformar som tidningar, TV eller bloggar för att göra sig hörda och det räcker mer än väl. Vad som inte är mainstream, och därmed skulle kunna platsa för denna blogg, är diskussioner bland deras supportrar och eventuellt också privata diskussioner. Om jag skulle hitta ett scoop angående någon av ovanstående skulle det definitivt hamna här, men för närvarande slår vi fast:

Göran Greider et al är mainstream, även om deras åsikter inte är det.

Vad är Icke Mainstream?

Icke Mainstream är en plats på nätet där jag skriver mer löskokta funderingar om personer och rörelser som inte är, ska vi säga, mainstream. Namnet är lite av en ordvits:

- Dels för att det är skrivet med "title case" (svenska?), ett säreget fenomen som är vanligt i den engelsktalande världen och i vilket man skriver i stort sett varje ord i en titel med stor bokstav.

- Dels för att namnet kan förstås som att detta är vad som är mainstream från David Ickes horisont (däremot har jag inte så stort intresse att skriva om David Ickes idéer som sådana, då de torde vara relativt välkända)

- Dels för att det är ett svengelskt uttryck, något som verkar vara väldigt populärt i dagens Sverige (jag vet inte så noga eftersom jag för närvarande inte bor i Sverige).

Vad kan då anses vara icke-mainstream? I stort sett alla underliga eller extrema rörelser och personer som antingen inte rapporteras i vanlig media, eller som inte får komma till tals på sina egna premisser. Jag kommer med jämna mellanrum att ställa frågan om olika personer eller grupper är mainstream eller inte, och då förklara detta närmare.

Väl mött!