Med sten som bevis - om informationskriget mellan Kinas regering och Falungong

Våren 1998 bodde jag ett tag med en kinesisk familj i Peking och blev då introducerad till en qigong-metod vid namn Yuanjigong. Deras symbol var en s.k. taijitu, eller “yin-yang-symbol” som den är känd i väst, med den extra detaljen att det var en fylld cirkel i mitten som indikerade ett slags dynamik den ursprungliga symbolen saknade - om man övade Yuanjigong skulle ens egna energier på något sätt ge upphov till en liknande utveckling. Jag minns inte exakt vad förklaringen var, men jag blev inbjuden till ett möte där en av deras högsta ledare skulle delta, och man skulle också “inviga” mig i det hela och öppna ett energicenter i huvudet. Vid den här tiden var jag eld och lågor över allt som kunde göra att jag kom in i det kinesiska samhället, så jag tackade förstås ja och var lite spänd inför om det verkligen kunde ligga någonting i det hela.

När jag sedan deltog på mötet visade det sig att det var jag som ensam utlänning och närmare ett hundratal pensionärer. Min kinesiska vid denna tidpunkt var hyfsad men jag hade fortfarande svårt för teoretiska utläggningar, så åtskilligt gick mig förbi, men föredragen var ändå ganska enkla teoretiskt sett. Mamman i familjen, som introducerat mig till det hela, trodde stenhårt på Yuanjigongs förklaring av verkligheten. “Vetenskapsmän använder våra teorier i sin forskning” sade hon och påpekade också att Yuanjigong helt enkelt var bäst. Det fanns en del andra läror men de var sådär, och en som jag absolut skulle undvika, Falungong. Falungong trodde på saker som inte fanns, förklarade hon.

På eftermiddagen när det var dags för ceremonin fick jag ställa mig längst fram tillsammans med drygt 20 andra personer medan mästaren gick runt och “invigde” folk. Han kom fram till mig, knackade på mitt huvud och sade åt mig att sätta mig och meditera. Jag kände ingenting. Meditationen pågick i drygt 40 minuter. Efteråt fick vi berätta vad vi kände. Jag sade att jag kände mig lugnare och detta togs som intäkt för att energiöppningen hade fungerat. Dessutom hade jag en dålig mage vilket berodde på att energierna i min kropp hade balanserats. Jag tror dock att det sistnämnda mer berodde på något jag ätit.

Kritiken mot Falungong gjorde mig intresserad. Vad stod de egentligen för? En dag när jag var på väg hem från skolan fick jag se en grupp människor som stod och gjorde yoga-liknande rörelser i en park, och stannade för att titta. En man kom fram med ett flygblad så jag stoppade på mig det och åkte till en plats i närheten för att läsa igenom det i lugn och ro. Det stod bl.a följande:

Li Hongzhi

- Om det är svårt att meditera ska man be till Falungongs ledare Li Hongzhi, exempelvis med “skydda mig, mästare”.

- Li Hongzhi är en form av högre väsen som placerar en falun, en form av andligt hjul, i ens mage om man börjar öva enligt Falungong. Hjulet tar bort onda influenser genom att snurra motsols (eller om det var medsols, jag minns inte) och för in goda influenser genom att snurra i andra riktningen. Detta fortsätter sedan 24 timmar om dygnet.

- Saker som stör meditationen är demoniska influenser och kan tas bort genom att be till Li Hongzhi.

Det förekom också en hel del beskrivningar av hur underbar Li var. Jag hade visserligen tyckt Yuanjigong var aningen knasigt men det här var ännu tokigare, vilket förstås gjorde det intressant, men i mitt stilla sinne kunde jag bara tänka: Tron I på detta?

Under hösten 1998 började en del människor kritisera Falungong och jag fick intrycket av att en del ville stoppa organisationen. I början av 1999 inträffade så en händelse som i någon mån blev fröet till rörelsens undergång - man beslöt sig för att protestera mot vad man uppfattade som negativ publicitet. Drygt 10000 Falungong-anhängare, framförallt gamla tanter, ställde sig utanför Zhongnanhai, där de kinesiska ledarna bor, och genomförde en tyst protest. Tydligen tog de säkerhetspolisen helt på sängen och det kan inte ha varit särskilt populärt på högre ort, men det var ingen omedelbar reaktion från partiets sida, i alla fall inte under våren.

Den tjugonde juli 1999 sattes dock helt plötsligt en våldsam kampanj igång där man förbjöd Falungong och visade daglig propaganda om dess hemskhet på TV. Jag tyckte förstås rörelsen var knasig men mycket i propagandakampanjen kändes krystat och inte särskilt mycket mer trovärdigt. Efter den massiva propagandan övertygades de flesta att rörelsen var fruktansvärt hemsk och snart skulle orsaka Kinas undergång om det inte varit för statens rediga ingripande. Rörelsen kämpade emot på olika sätt men efter att några anhängare bränt sig själva till döds på Himmelska Fridens Torg (vilket rörelsen själv påstår är en bluff, genom att visa exempel på felaktigt skurna bilder och liknande) vände opinionen mot Falungong. Sedan har den fört en ganska tynande tillvaro i Kina. Det intressanta är dock att den slagit rot i USA och här bedriver ett slags informationskrig mot kommunistpartiet. Detta sker på flera fronter:

1) En kampanj för mänskliga rättigheter. Förutom en hel del belagda fall av förföljelse påstår man också, mer kontroversiellt, att kinesiska myndigheter tar organ från utövare av Falungong.

2) Beskrivningar av hur det kinesiska samhället degenererat moraliskt men att Falungong-anhängare gör idel goda gärningar. Det är ett slags Det Bästa eller Vakttornet med artiklar om glada medlemmar som lever goda liv.

NTDTV:s logo

3) Rörelser för att aktivt stoppa eller kritisera kommunistpartiet. Bl.a finns rörelsen Tuidang (ordagrannt: lämna partiet) där man kan få information om hur hemskt partiet är och skriva under att man ägnar gå ur. Just den här delen är ganska märklig eftersom Falungong i flera fall beskrivit hur man fått fler människor att lämna partiet än som ursprungligen var medlemmar (Kinas kommunistparti har drygt 80 miljoner medlemmar och fler ska ha gått ur). Man har också Shenyun-teatern som åker runt och spelar en form av motsvarighet till kommunistpartiets revolutionära operor, där de onda slavägarna/kapitalisterna bytts ut mot kommunistpartiet. Dessutom finns tidningarna Dayuanji (kinesiska) och Epoch Times (flera språk) som är nyhetstidningar men tyngdpunkt på Falungong-relaterade nyheter, samt TV-stationen NTDTV (New Tang Dynasty TV).

4) Påståenden om övernaturliga fenomen som skadat partiet eller visar på dess omedelbara undergång.

Just (4) är intressant för att denna form av propaganda framförallt sprids till en kinesisk-talande publik. Om man exempelvis går till valfri kinesisk ambassad i något västland och ser Falungong-anhängare som protesterar utanför kommer de troligen att presentera material från kategorierna 1-3 ovan på det lokala språket, men material från 4 bara på kinesiska. Anledningen till detta är troligen att det sistnämnda materialet helt enkelt inte fungerar i väst - det bygger mycket på lokala sägner av olika slag och kan säkert övertyga lokalbor av det skälet, men verkar mest besynnerligt för utomstående. Min favorit är klippan som bevisar att kommunistpartiet kommer att förintas av “himlen” (dvs de överjordiska makterna i kinesisk mytologi):

Rubriken lyder “Kinas kommunistparti är dödsdömt  - en sten är bevis”. En lokal partifunktionär i Guizhou påstås ha hittat denna sten som ska ha tecknen “中国共产党亡” (Kinas kommunistparti är dödsdömt) på sig. Det finns flera former av ganska lustig kritik i denna text som jag inte ska gå in närmare på, men bl.a menar man att partiet förstört kinesisk kultur. Det roligaste är dock påståendet att händelser av detta slag ofta förekommit i Kinas historia för att visa olika dynastiers fall. Detta visar hur man bygger på lokal tradition för att propagera emot partiet.

Numera är inte Falungong lika mycket på tapeten som det var tidigare, och det är sällan man hör något om rörelsen vare sig i Kina eller västmedia som helhet. Däremot fortsätter den amerikanska gruppen ett enträget arbete för sin sak i olika kinesisk-talande områden, bl.a i Silicon Valley och New York. Informationskriget fortsätter men från att ursprungligen ha varit mer händelserikt verkar det nu mer ha antagit karaktären av skyttegravskrig.

Jag är svarta hål-skeptiker

Det har varit en hel del upphetsade skriverier om den senaste upptäckten av gravitationsvågor från två kolliderande svart hål. Med förbehållet att jag bara har gymnasiekunskaper i fysik (som dessutom ligger långt ned i minnesarkivet) och det mesta som skrivs i ämnet är populärvetenskap, men sin tendens att förvrida saker, så har jag i sig ingen anledning att tvivla på det hela. Men det är ganska lustigt sammanträffande att nyheten basunerades ut så nyligen, för precis några dagar innan detta hade jag funderat på att skriva just detta inlägg. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: jag är svarta hål-skeptiker. Av någon anledning har jag alltid undrat om just detta fenomen verkligen finns eller är en felaktig förståelse av data. Jag har förstås drömt om och omhuldat tanken på det hela och tycker saker som galaktiska svarta hål är häftiga. Men misstron har ändå funnits där och stört i bakgrunden.

Min anledning till misstro är egentligen samma som diverse mer ljusskygga skeptiker brukar anföra, nämligen att det är mainstream-uppfattningen som backas av mäktiga intressen. Fast min uppfattning har knorren att jag mer framförallt misstror hur populärvetenskapen beskriver det hela, och anför något slags auktoritetstro där Einstein, Stephen Hawking och t.om Neil deGrasse Tyson är stora namn. Auktoritetstro intresserar mig inte.

Min svarta hål-skepticism har nu fått sig en allvarlig knäck. Jag tvingas acceptera att detta fenomen existerar. För egen del tar jag dock detta något med en axelryckning, då jag inte har någon politisk eller religiös anledning att betvivla svarta hål, utan det hela är en rent estetisk fundering. Visst skulle de kunna vara någon form av vänsterkonspiration eller en "styggelse i Herrens ögon" men den kopplingen känns långsökt. Det finns helt enkelt inga mäktiga intressen som vill att svarta hål ska vara fejk, så inga lobbyorganisationer har startats och inga tyckare har uttalat sig i frågan. Själv noterar jag också med viss förnöjelse att frågan aldrig varit tillräckligt viktig för mig för att jag skulle drunkna i det rättshaveristiska träsket. Men det kanske kommer med någon annan fråga...