Lite mer om kinesisk nationalism

Kinas svartmålare

WeChat-gruppen "Den inre sanningen avslöjas", som jag nämnt tidigare, hade häromdagen ett inlägg som inkluderar så många olika komponenter av nationalistiskt tänkande att det nästan skulle kunna kallas fullständigt. Titeln är "Det här är vad som händer med besegrade folk. Alla invånare måste läsa!" (这就是亡国奴的下场，国人都要看！) och beskriver hur västvärlden lyckats i sitt uppsåt att splittra Mellanöstern och nu har siktet inställt på Kina.

Man börjar med konkreta exempel - Syriens inbördeskrig och flyktingström, avsättandet av Saddam i Irak, Gadaffis öde i Libyen och t.om Mubaraks avgång i Egypten. Tonen sätts redan i andra stycket:

"Kina borde vakna upp och inse hur USA och Europa ägnar sig att störta regeringar [i andra länder]. Bara om man har ett land kan man ha ett hem, och bara om man har ett hem kan man ha föräldrar och syskon. Nationens enighet beror på dig och mig..."

Sedan följer snärtiga beskrivningar av de olika ländernas predikament:

"Efter Saddams död hittades inga massförstörelsevapen, men idag är det ständiga explosioner, attentat och väpnade konflikter." 

"Då skändade folk Gadaffis lik - nu ångrar de sig säkert!" 

"Ledde Mubaraks avgång till att Egypten blev demokratiskt och harmoniskt? Blodet flyter nu i strida strömmar, och protesterna avlöser varandra dag efter dag. Är det här ett steg framåt eller bakåt för samhället? Är det det här Väst menar när man skränar om hur mänskliga rättigheter står över suveränitet, och om en civilisation byggd på universella värden?"

Detta leder förstås till följande:

"USA:s nya militära strategi siktar nu på Asien
och Stilla Havet"

"Alla kineser måste vara på sin vakt. De som råkar mest illa ut när tumult utbryter är vanligt folk. Låt dig inte utnyttjas av västerländska anti-kinesiska krafter för att bli en instabilitetsfaktor. Alla medborgare borde samlas i medvetandet om vikten av att värna nationens självbestämmande och territoriella integritet!"

Efter detta presenteras den riktiga anledningen till att Gadaffi föll:

"Gadaffi avsattes för att han försökte skapa en ny valutaunion i Afrika och skaka sig loss rån USA:s och Europas fjättrar och för att han gav oljekontrakten till de som hotar USA - Ryssland och Kina. Gadaffi löd inte jänkarna utan gick emot dem, vilket ledde till hans död."

Och sedan kopplas detta till Kina:

"Borde vi som kineser dra lärdomar av den libyska tragedin! [sic] Vi kan bara lita på fosterlandet, och oavsett om andra länder lovar oss guld och gröna skogar så kan de inte rädda oss. En förutsättning för att folket ska kunna vara fritt är att fosterlandet är starkt och stabilt!"

Men det finns femtekolonnare som försöker sabotera:

"Nuförtiden sprids allehanda rykten på mikrobloggar och WeChat som förtalar och attackerar GCD [kommunistpartiet]; det är inte bara enskilda åsikter utan det finns data som pekar på att det är systematiskt. Dessa (till synes) välavvägda hetstexter är absolut inte vad vanligt folk tycker, utan en medveten komplott från anti-kinesiska krafter i väst för att angripa Kina."

Sedan illustreras detta med en bild på de åtta arméerna som invaderade Kina på början av 1900-talet:

"De åtta förenade arméernas angrepp på Kina"

Som tur är finns dock en mäktig beskyddare:

"Vi står bakom Xi Jinping eftersom vi inte vill bli nästa Libyen. Eftersom flera av oss har erfarit naturkatastrofer, de tio årens olycka [kulturrevolutionen] och reformerna. Eftersom vi alla har sett hur vi under en generation gått från fattigdom till utveckling och välstånd." 

"Oavsett om de har höga eller låga positioner, eller hur rika eller fattiga de är, så vet alla innerst inne att bara Kommunistpartiet kan förena och leda landet. Visst har det då och då stått för felaktig politik som lett till dåliga eller oförutsedda resultat, men vi tror fortfarande att partiet kan förändra sig."

Jag skulle kunna fortsätta citera från detta inlägg, och efter detta följer en lång beskrivning av hur Xi Jinping, som både är hård som stål men samtidigt har ett ömt hjärta för det kinesiska folket, leder landet på rätt väg, men jag nöjer mig här och avslutar med att lägga in några av de fina bilder som pryder slutet: