Kinesiskt näthat

"Kina kan säga nej", utgiven 1994

Nationalism är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, inte i så mån att jag själv har känningar åt det hållet, utan för att jag att jag tycker det är fascinerande att människor känner väldigt starkt inför ett koncept som nationen. Alla nationalismer är olika, men de tycks alla ha det gemensamt att man tror på ett tänkt idylliskt urtillstånd där bundsförvanterna bodde tillsammans i harmoni samt att det finns diverse yttre fiender som vill krossa idyllen. Många nationalistiska filosofier baseras på historiska nederlag av olika slag och kinesisk nationalism är inget undantag. De flesta kinesiska nationalister räknar idyllen som relativt nära i tiden, närmare bestämt under Mao Zedongs styre, och räknar som sina främsta fiender USA och Japan. Som kuriosa kan nämnas att en av de första mer kända nationalistiska böckerna, "Kina kan säga nej", i stort sett enbart handlade om dekadensen i USA.

Även om det styrande kommunistpartiet ofta använder sig av nationalistisk retorik går de flesta nationalister inte i partiets ledband, utan har ofta rentav en negativ syn på regeringen, som de anser som alltför mjuk. Denna kritik har mildrats något under president Xi Jinping men finns hela tiden latent, och numera är det ofta det kinesiska utrikesdepartementet man riktar in sig på. Kinesisk nationalism är såtillvida också intressant i det att den är en de mer kritiska rösterna som faktiskt är tillåtna.

WeChat, eller Weixin som den heter på kinesiska, har etablerats som den huvudsakliga sociala plattformen i landet, och här finns förstås åtskilliga nationalistiska sidor. Min favorit på sistone har varit "真相内幕揭秘" (ungefär Den inre sanningen avslöjas) och på titeln skulle man kunna tro att det rör sig om en konspirationssida, men framförallt handlar det om ryktesartiklar och ideologiska stridsskrifter. Här är några rubriker från de senaste dagarna:

• Vem förstörde Mao Zedongs värld?
• Bara under Maos era fanns det så hederliga ämbetsmän
• Chockerande: Generalmajor i Befrielsearmén [Kinas armé] avslöjar tre amerikanska knep för att krossa Kina
• Dagens japanska porrstjärnor är framtiden för Kinas nätkändisar!
• Människor som älskar Mao Zedong är osjälviska, rena, moraliska och storslagna människor

Artikeln om japanska porrskådisar, för att ta ett exempel, beskriver först hur den japanska porrscenen ska ha utvecklats i stormsteg under den ekonomiska stagnation som drabbade landet på början av 80-talet, och sedan spreds över världen via internet. Hur det än är med den saken så noterar man sedan att allt fler kinesiska internetfenomen sprids via enskilda personer som publicerar videor. Artikelförfattarens slutkläm är upprörd:

"Framgångarna för japansk porr har inte räddat den japanska ekonomin, utan snarare förstört hela dess folk. Likt narkotika har den brutit ned detta folkslag och gjort att det inte kan kontrollera sig självt!  (...) Om ett folkslag framförallt ger upphov till inneboende män och slampiga kvinnor, eller anser att det inte finns något skamligt i att män är torskar och kvinnor horor, då kommer det definitivt att gå under!"

Nationalism hänger ofta ihop med konservatism, vilket ovanstående citat är ett tecken på. Trots att Japan framställs som så försvagat förhindrar det dock inte att man i andra inlägg varnar för hur hotfullt landet är. För många är det ingen skillnad mellan det fascistiska Japan anno 1945 och dagens land, och att ens åka som turist till landet är ett tecken på bristande patriotism, ja rent av förräderi. Bilden nedanför finns under ett inlägg om kinesiska turister som sedan utvecklas till en lång lista över alla övergrepp den japanska invasionen ledde till. Hatet har en väldigt speciell stil, och texten lyder i översättning:

"Hantlangare 

Se ditt fjäskande leende 

[hur du] bockar och bugar 

Du har glömt 

att de odjur som står framför dig 

är de som mördade dina förfäder 

förgrep sig på din mor 

stal dina tillgångar 

- den svurne fienden"

Ett underhållande faktum är att alla sidor på WeChat måste ta till vissa knep för att komma undan automatiserad censur. Även den nationalistiska sidan stavar konsekvent Kommunistpartiet ungefär som "Kommu-nist-parti-et" för att inläggen ska gå igenom.

Efter ett tag blir det lite tröttsamt att läsa sidan, framförallt pga de många utropstecknen och att kineser antigen framställs som supermänniskor jämfört med världens andra folk eller som eländiga veklingar som saknar den rätta nationalistiska andan. Och jag förstår efter ett tag att Mao verkligen var en gud. Men i mindre doser kan kinesisk nationalism onekligen liva upp dagen en aning.