Vill du ha ett gott eller ett dåligt samhälle

Någon gång förra året, när den svenska migrationsdebatten fortfarande var i stort sett likriktad och de stora tidningarna tävlade i antirasism, började de kritiska rösterna bubbla upp. Först ut var Göteborgsposten och Expressen, med visst eldunderstöd från Svenska Dagbladet, och sedan kom bloggen Det Goda Samhället. När fler och fler vänner och bekanta började dela inlägg från den senare blev jag intresserad att titta närmare på vad som skrevs. En del inlägg var förstås i sin ordning men jag noterade snart att rättshaveristerna knappast lyste med sin frånvaro, och kunde inte låta bli att undra vad som var på gång.

Det Goda Samhället tycks vara två saker - dels en satsning av Thomas Gür från Svenska Dagbladet, dels en viss Patrik Engellaus personliga hemsida. Detta visar sig i den mycket ojämna kvalitén på inläggen. Vissa, däribland Nils Lundgrens inlägg om EU, och Stefan Hedlunds diskussioner om NATO och Ryssland, är definitivt läsvärda. Jag kanske inte är lika intresserad av Mohamed Omars nuvarande skriverier som många andra, men kan hålla med om att det är bra att en kritisk diskussion om islam förs. Men sedan kommer vi till avdelningen för mer tvivelaktiga skribenter.

Först ut är Patrik Engellau. En överväldigande majoritet av alla inlägg är skrivna av denne man. I en omdiskuterad artikel i DN på sistone framställs han som en kryptorasist, vilket han förstås förnekat, men att han har minst sagt udda idéer torde vem som helst som läst några av hans inlägg kunna konstatera. Själv tyckte jag DN:s artiklar var aningen överdrivna (och varför var de tvungna att fylla i alla tveksamma citat med gult?) men framförallt undrade jag varför de helt inte bara hade kunnat citera lite vad han skrivit?

Jag nöjer mig med att rada upp några åsikter av Engellau: migrantkrisen kanske orsakar lika stora problem som de som ledde till Första Världskriget? (1) Säga vad man vill om Donald Trump, men han och Putin skulle lösa Europas och Syriens problem (2). Folk från tredje världen “flyr” till den första världen för att få del av rikedomen här, som orsakats av överlägsna karaktärsegenskaper (3). Och som liten extra krydda - klimatförändringarna är inget att oroa sig över (4).

Man kan tycka vad man vill om Engellau - det mesta han skriver verkar gjort i en handvändning utan allt för mycket eftertanke och inte allt är helt tokigt. I Mats Tunehag finns dock en person som skriver de mest fantastiska inlägg. Min favorittitel är “Hellre Kalles Kaviar än Sharia” men förutom detta verkar han mena att Sverige också bedriver krig mot julen, något som annars mest påstås inom amerikansk konservatism.

Sedan har vi Arne Weinz som i det här inlägget varnar för den kommande afrikaniseringen av Europa: Efter islamiseringen kommer afrikaniseringen.

Skribenten Ronie Berggren stöder Donald Trump, och någon har skrivit följande fantastiska kommentar:

Varför bröt inte helvetetet (sic) ut när estradören och B-skådisen Ronald Reagan blev kandidat och sedermera vald till president? Ian Wachtmeister var Sveriges förste politiske whistle-blower, som rörde om i den förstelnade svensk-demokraturiska surkålsgrytan, ett hälsotecken på sin tid. Panik i leden blev följden i gammelpolitikerhärket, precis som idag, med SD.

Faktum är att ovannämnde omrörare i den förstelnade svensk-demokraturiska surkålsgrytan själv skrivit inlägg, och ett relativt nyligen. Här kopplar han på något sätt ihop händelserna i Belgien med Sverige och menar att en samlingsregering måste tillsättas. Det är ju trots allt krig, eller hur?

Att bedriva gruppblogg är svårt. Speciellt om man uttalar sig om kontroversiella ämnen, och tillåter vem som helst att posta i stort sett fritt, tenderar det att bli en mycket skum soppa. Om jag skulle ge ett råd till de som skriver på bloggen får det nog bli följande:

1) Låt Patrik Engellau skriva, ska vi säga, 10% av inläggen istället för 80% som idag.

2) Skaffa en redaktör som redigerar bort de värsta tokigheterna.

3) Låt en webbdesigner jobba på en lite mer professionell design av sidan.

Fast då kanske hälften av läsarna försvinner?